måndag 16 juni 2014

Kolhydrater, fett eller protein - vad är bäst?

Följer du någon populär diet? Isåfall har du säkert fått rekommendationer kring om du ska äta mer eller mindre av fett, kolhydrater och proteiner. Inte heller om du följer de officiella kostråden från livsmedelsverket kommer du undan. Även där får du veta hur mycket kolhydrater, fett och protein du ska äta för att vara hälsosam. Finns det då några vetenskapliga belägg för att den ena eller andra fördelningen mellan fett/kh/prot skulle vara den bästa för vår hälsa. Det korta svaret är NEJ. Man kan i olika studier se olika effekter av att förändra fördelningen men det finns ingen sammantagen vetenskaplig konsensus som säger att vi mår bäst av att äta med någon speciell fördelning. Tittar vi oss omkring i världen och letar reda på de friskaste befolkningsgrupperna i världen ser man också att energifördelningen skiljer sig åt enormt beroende på var i världen  man bor. Har vi kanske de senaste 10-20 åren ägnat oss åt att debattera helt fel saker när det kommer till kost? Jag tror det.

"Men man blir mycket mättare av mer fett"

Ibland hör jag i kostdiskussioner att man säger att kolhydrater mättar bättre eller sämre än fett eller protein. Min motfråga blir då alltid - "vilka LIVSMEDEL menar du när du säger kolhydrater, fett och protein?". Det är nämligen enorm skillad på att jämföra mättnadseffekten av socker och tomater som båda två är kolhydratkällor. Samma sak gäller de hundratals andra olika kolhydratrika, fettrika och proteinrika livsmedel vi hittar i mataffären. Även för flera andra saker än mättnad är indelningen kolhydrater, fett, och protein ett dumt sätt att "klassa" livsmedel. Hälsoeffekterna av blåbär är till exempel helt annorlunda än de för vetemjöl eller socker. I vissa sammanhang, som vid träning på hög nivå, kan fördelningen av kolhydrater, fett och protein vara avgörande men för grundläggande behov och hälsa hos gemene man säger andelen fett/kh/prot ungefär lika mycket om ett livsmedel som färgen säger om en bil. De riktigt intressanta effekterna av maten hittar vi när vi tittar lite djupare (se mitt tidigare inlägg - vad kostdebatten helt missat)

En annan sak man lätt missar när man delar in livsmedel på kh/fett/prot är att många "kolhydratrika" livsmedel samtidigt är ganska proteinrika. Säger jag "havregryn" tänker de flesta "kolhydrater" och tänker inte på att havregryn också innehåller mer protein än vad keso eller kvarg gör vilka många ser som fantastiaka proteinkällor.

Vill man åstadkomma något speciellt med kosten kan man ibland vinna på att titta på mängden och fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein men glöm inte att se bortom det för det är där den riktigt spännade "matmagin" finns.

fredag 13 juni 2014

Hemligheten till bästa sommarformen!

Jag hoppas att min löpsedelsrubrik fick dig att börja läsa, ursäkta det fula tricket men du kom ju hit, eller hur? Hemligheten till alla effektiva kom-i-form-dieter heter Mättnad eller kanske snarare minskad hunger. Du som läste mina två tidigare inlägg kring fettförbränning och "vad är hälsosamt" fick höra att energibalansen är det som avgör om du går upp eller ner i vikt men det är bara en del av storyn. Det intressanta för dig som vill toppa formen är ju inte att veta att du ska göra av med mer än du stoppar i dig utan hur du ska lyckas göra det.

 I inlägget "vad är hälsosamt" jämförde jag stort intag av socker och processade mjölbaserade livsmedel  med att istället äta nötter, avokado, fet fisk och andra oprocessade produkter. Jag sade då att även om nötterna mm är hälsosammare spelar det rent krasst inte någon roll för din viktförändring om du äter det ena eller det andra så länge energiintaget och energiomsättningen är densamma. För syftet med det inlägget fungerade det resonemanget bra men faktum är att om vi går bortom det väldigt teoretiska resonemanget kring energi in och ut och istället tittar på hur maten påverkar dig så spelar det faktiskt roll vad du äter. Det beror på att olika livsmedel påverkar oss olika, till exempel genom att effekterna på mättnad och aptitdämpning ser olika ut beroende på vilka livsmedel man äter. Det betyder att även om du får i dig samma kalorimängd netto om du äter nötter som om du äter socker kommer ditt totala kaloriintag på hela dagen troligen skilja eftersom nötterna mättar bättre och har aptitdämpande effekter senare under dagen och till och med nästa dag vilket gör att du äter mindre vid senare måltider om du ätit nötter än om du ätit socker (Titta här och här och här för några exempel på studier som undersökte effekterna av nötter på energibalans och vikt). Ännu större skillnad blir det om man jämför många andra livsmedel och det finns vissa livsmedel som har en fantastisk effekt på att dämpa aptiten och skapa mättnad. Det blir alltså skillnad på hur lätt det blir att hålla sig till ett begränsat kaloriintag beroende på vad du väljer att äta.



Mat för mättnad och aptitkontroll

Våra kroppar har ett avancerat system för att kontrollera hur mycket mat vi äter och känner på så sätt av både hur mycket total energi vi fått i oss men faktiskt också till viss del hur mycket av olika näringsämnen vi fått i oss vilket i sin tur påverkar mättnad och hunger. Det sker ett invecklat samspel mellan bland annat hjärnan, mag-tarmkanalen, fettväven, levern och bukspottkörteln. Nervsystemets olika delar påverkar frisättningen av olika hormoner där Grelin är det enda aptitökande hormon man känner till medan en lång rad hormoner bidrar till mättnad/dämpad hunger. Näringsämnen i maten vi äter påverkar olika celler i tarmarna vilket resulterar i utsöndring av "mag-tarmhormoner" med knepiga namn såsom GLP-1, oxyntomodulin, choleocystokinin, peptid tyrosin tyrosin och olika hormoner från bukspottkörteln. Kroppen kan också styra matintaget mer långsiktigt genom hormoner som leptin och kanske även insulin. Båda dessa hormoner utsöndras mer ju mer kroppsfett man har och leptin bildas faktiskt i våra fettceller. Höga leptinnivåer signalerar alltså att kroppen har välfyllda energidepåer och därför inte behöver äta lika mycket. Om sedan mängden kroppsfett minskar frisätts det mindre leptin och den hungerdämpande effekten minskar. Detta är en av anledningarna att det kan vara svårt att minska eller öka i vikt. Din kropp känner av att fettmängden förändrats, leptinnivåerna påverkas och det påverkar i sin tur hur mycket du äter.

10 mattips som mättar

Vad ska man då äta om man vill maximera de hungerdämpande effekterna av maten?

1. Ät oprocessade livsmedel - ska du bara ta till dig ett tips så är det detta. Förutom att oprocessad mat nästan automatiskt innebär nyttig, näringsrik mat är det faktiskt svårt att hitta helt oprocessade livsmedel som inte också mättar väldigt bra.

2. Proteinrikt - proteiner bidrar till utsöndringen av flera hungerdämpande hormoner och ett högre proteinintag gör att du spontant får i dig mindre mängd kalorier. De flesta proteinrika livsmedel är dessutom väldigt vattenrika vilket innebär att kaloritätheten är låg. 100 gram kycklingfilé innehåller till exempel bara runt 20 gram protein och resten är nästan bara vatten.

4. Gröna blad - Alla sorts grönsaker är kalorifattiga, innehåller mycket fibrer och är vattenrika vilket alla är faktorer som bidrar starkt till mättnad. Gröna blad är extra spännande eftersom de innehåller något som kallas tylakoider. Tylakoider är en del av växtens cellstruktur och studier har visat att de kraftigt kan öka frisättningen av hormonet CCK. Att mixa en grön drink på spenat och andra blad 
är alltså ingen dum ide om du vill öka mättnaden.

4. Fet fisk- feta fiskar som lax innehåller proteiner och fett i en fantastisk mix och mättar väldigt bra i förhållande till sitt kaloriinnehåll genom sina effekter på våra mättnadshormoner.

5.  Potatis och andra rotsaker - potatisen blev nästan bannlyst för runt 10 år sedan eftersom den har ett ganska högt GI-värde. Samtidigt har kokt potatis ett väldigt högt sk. Mättnadsindex vilket innebär att det är ett av de livsmedel som mättar bäst i förhållande till sitt energiinnehåll. Samma sak gäller morötter, palsternacka, rödbetor och andra rotsaker.

6. Råris, quinoa, mathavre... - oprocessade ris- och sädesslag med lång koktid mättar fantastiskt bra på grund av sin grova struktur, höga fiberinnehåll och förmågan att se till att du får insulinfrisättning under lång tid.

7. Frukt och bär - ibland hör man uttalanden som säger att frukt kan göra att du ökar i vikt. Det är förstås sant att allt kan göra att du ökar i vikt om du äter tillräckligt mycket. Frågan är bara hur mycket frukt man måste äta... Tar vi ett genomsnitt av olika frukter och bär innehåller de i storleksordningen 10-15 gram kolhydrater per 100 gram frukt (och i princip inget fett eller protein). Det innebär att du per 100 gram får i dig ca 40-60 kcal när du äter frukt? Om du totalt har en energiomsättning på 2500 kcal/dag innebär det att du får stoppa i dig mellan 4,2 och 6,2 kg frukt per dag om du ska fylla ditt energibehov med bara frukt... Lycka till!...

8. Nötter - nötter är både proteinrika och innehåller fetter som starkt påverkar frisättningen av mättnadshormoner. Dessutom har nötter en tuff struktur som innebär att en hel del av fettet i nötterna inte tas upp i tarmarna utan hamnar i toaletten. På så sätt får du del av mättnaden men inte all energi. Vissa nötter verkar dessutom öka energiomsättningen i levern och andra organ vilket leder till ytterligare lite lägre nettointag av energi.

9. Undvik socker och sötningsmedel - söta livsmedel har förmågan att öka frisättningen av det hungerstimulerande hormonet Grelin vilket gör att när du äter sött, vill ha mer av all sorts mat. Söt smak är också starkt kopplat till kroppens belöningssystem och ger utsöndring av belöningshormoner som dopamin, endorfiner och serotonin. Äter du sötsaker kommer du att vilja ha mer sött. 

10. Varm mat - Efter en måltid ökar kroppstemperaturen vilket i sig blir en mättnadssignal. Denna effekt blir extra stor om maten är varm. Du blir alltså snabbare mätt om du äter varm mat än om den är kall.


torsdag 12 juni 2014

Vad är hälsosamt?

Många jag möter i mitt arbete blir förvirrade av alla påståenden de hör kring mat och vilken effekt olika typer av mat har på vår hälsa. Det är inte så konstigt eftersom olika begrepp ofta blandas ihop när det pratas om hälsa i media och samhället i övrigt. Ofta säger man "hälsosamt" men menar "bra för viktminskning". Sammanblandningen av dessa två begrepp har gjort att många har svårt att skilja på viktförändring å ena sidan och hälsa å andra sidan. 

Är man överviktig är det generellt bra för hälsan att minska i vikt men det innebär inte att vikten är det enda som avgör om du är hälsosam. Denna sammanblandning av begrepp har också gjort att vissa personer så fort de hör "hälsosamt" tänker "går att äta mycket av utan att jag ökar i vikt" eller hos andra personer som tänker omvänt "Det där är kaloririkt och är därför inte mer hälsosamt än andra kaloririka saker". Så är det förstås inte, livsmedel kan ha egenskaper som gör att de påverkar hälsan positivt men kan samtidigt vara kaloririka vilket kan göra att man få tänka på hur mycket man "kan" äta av det. 



Typexempel är nötter och mörk choklad. Nötter innehåller fetter som bland annat påverkar hjärt-kärlhälsan positivt, mineraler och antioxidanter som många får i sig för lite av mm. Mörk choklad omtalas ofta för sina hälsoeffekter vilka är att ta på allvar, ämnen i mörk choklad skyddar mot uppkomsten av hudcancer och frekvent konsumtion av mörk choklad verkar även skydda hjärt-kärlsystemet. 

Samtidigt är både nötter och mörk choklad väldigt kaloritäta och relativt lätta att äta stora mängder av. Är man en person som lätt äter för mycket kan man alltså få se upp så att man inte äter för mycket. Det förtar dock inte chokladens eller nötternas hälsoeffekter som är oberoende av deras energiinnehåll. Vi måste klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt, nötterna och chokladen har hälsoeffekter men stor konsumtion kan innebära att man ökar i vikt och viktökning i sig är inte alltid hälsosamt.

För att jämföra hälsoeffekterna av olika livsmedel eller kostmönster får man inte blanda samman det med effekterna av viktminskning eller viktökning eftersom viktförändring i sig kan påverka hälsan. Ett sätt att definiera hälsa är att titta på riskfaktorer för framtida sjukdom, alltså "om jag lever på detta sätt, äter dessa saker, tränar på detta sätt, har denna kroppsvikt osv" ökar eller minskar då risken till försämrad hälsa eller chansen till god hälsa i framtiden? 

Ska vi då jämföra två livsmedel för att se vilket som är mest hälsosamt måste vi titta på vad som händer med hälsan hos viktstabila människor om de äter det ena eller det andra. Låt oss säga att vi har en person som ska äta 2800 kcal per dag för att vara viktstabil. Vad händer med denna persons hälsa om vi ersätter 1000 kcal per dag ur hennes normala kost med antingen prinsesstårta, kakor och smågodis eller med nötter, avokado, fet fisk och mörk choklad. Personen kommer så länge energiintaget och omsättningen hålls stabilt på 2800 kcal att vara viktstabil men effekterna på hälsan kommer med stor sannolikhet att skilja enormt efter en tid på antingen den ena eller andra dieten. Exempelvis vet vi att fetterna i lax och andra feta fiskar påverkar både hjärt-kärlhälsa, cancerrisk och hjärnfunktion positivt. Även avokado har kända hälsoeffekter på såväl blodfetter som mäns prostatahälsa och nötterna och chokladen har vi redan tagit upp. Kak och tårtdieten kommer å andra sidan med stor sannolikhet att ge ökad risk för en lång rad sjukdomstillstånd även om personen fortsätter att vara viktstabil. Stort intag av socker försämrar tarmbiotan, ökar mängden inflammatoriska substanser i blodet och ökar hos överviktiga risken för fettlever. Socker och andra hårt processade kolhydratkällor ökar också risken för många cancerformer, hjärt-kärlsjukdomar och en lång rad andra hälsoproblem även om du håller dig på en "hälsosam" vikt. 

Så, för att summera, 
1. Även om din vikt (mängd kroppsfett) är EN viktig faktor för hur hälsosam du är så är den långt ifrån den enda.
2. Även om ett livsmedel är kaloririkt KAN det vara hälsosamt men KAN samtidigt göra att du lättare ökar i vikt (om du äter så mycket att du över tid ökar ditt energiintag) vilket KAN vara ohälsosamt.

Våra kroppar är dessutom ganska "intelligenta" när det gäller satt reglera  kroppsvikten och de flesta personer är förvånansvärt viktstabila år efter år även om de inte medvetet tänker på att styra eller begränsa sitt matbeteende men mer om det någon annan gång. 

Över och ut!

onsdag 11 juni 2014

Fettförbränning är INTE samma sak som viktnedgång

Jag har intresserat mig för kost, träning och hälsa sedan tonåren och fick då tidigt höra tips på hur man skulle "maximera fettförbränningen" för att gå ner i vikt. Det lät instinktivt vettigt, har jag fett på kroppen som jag vill bli av med måste jag ju förbränna det - Mer fettförbränning borde ju då rimligtvis betyda mer viktnedgång, eller hur? Detta till synes logiska resonemang har också lett till tips från "hälsoexperter" på hur man ska "träna fettförbrännande" enligt samma resonemang som ovan där bland annat morgonpromenader lanserades som ett fantastiskt sätt att gå ner i vikt på grund av att man har ökad fettförbränning just på morgonen. Problemet är att fettförbränning och viktnedgång är två helt olika saker. Under dagens lopp använder kroppen såväl fett som kolhydrater och protein för att ge oss energi till allt våra kroppar gör. Vid låg- till medelintensiva aktiviteter kommer kroppen framför allt att förlita sig på  fett som energikälla, vi förlitar oss alltså då på fettförbränning. Vid mer högintensiva aktiviteter ökar istället kolhydratförbränningen eftersom kolhydrater kan förse kroppen med energi i högre takt. Protein används i normalfallet i mindre utsträckning för att förse kroppen med energi så det kan vi nästan bortse från i det här resonemanget.



Vad blir då effekten av att antingen träna högintensivt och kolhydratförbrännande eller lågintensivt och fettförbrännande? Om vi tänker oss en person väger 85 kg och har en dagligt energibehov på i snitt 2800 kalorier (kcal). Under en period lägger han till sina vanliga aktiviteter till extra morgonpromenader, cykling och löpning i lugnt tempo, alltså aktiviteter som innebär framför allt fettförbränning. Han ökar på så sätt sin energiomsättning till 3500 kcal per dag och merparten av den ökade energiomsättningen kommer då från förbränning av fett. Vad blir effekten över tid? Han har ett energiintag på 2800 kcal och energiutgifter på 3500 - alltså 700 kcal per dag som han inte äter men gör av med. Kroppen måste då förstås använda lagrad energi för att tillgodose den ökade energiomsättningen, resultatet blir att han går ner vikt och tappar kroppsfett.

Om vi då istället tänker oss samma person men som istället för lågintensiv träning väljer att träna explosiv intervallträning, löpning på intensiteter nära eller över maximal syreupptagningsförmåga och andra högintensiva, kolhydratförbrännande aktiviteter. Han lyckas på detta sätt öka sin energiomsättning från 2800 till 3500 kcal, alltså 700 kcal som han gör av  med men inte äter. Träningen förbrände framför allt de kolhydrater han hade ätit och lagrat i sina muskler men i slutet av dagen har han precis som individen som tränade lågintensivt 700 kcal som "saknas". Hur tillgodoser kroppen detta ökade energibehov? Förstås genom att använda lagrad energi, resultatet blir att han går ner i vikt och tappar kroppsfett över tid.

Samma resonemang skulle vi kunna föra med personer som istället för ett "energiunderskott" istället har ett överskott av energi genom att de äter mer än de gör av med. Spelar det för viktens skull någon roll om den extra energin kommer från fett eller kolhydrater? Svaret är enligt samma resonemang som ovan NEJ. Din kropp värderar inte var energin kommer ifrån. Finns det ett överskottav energi kommer det att lagras i form av kroppsfett, oavsett om energin kommer från fett eller kolhydrater eller vilken energikälla du har använt under din träning. Om du undviker kolhydrater och istället äter mer fett kommer kroppen använda fett i störrw utsträckning och även dwn maximala kapaciteten att bränna fett ökar, speciellt om du tränar mycket tuff konditionsträning. Du ökar alltså din fettförbränning oerhört mycket. Innebär det automatiskt att du går ner i vikt? Om du med din fantastiskt höga fettförbränning totalt under dagen gör av med 250 gram fett (ca 2250 kcal) och samtidigt äter 300 gram fett (ca 2700 kcal), vad händer? 250 gram fett bort och 300 gram fett in= +50 gram fett. Med andra ord kan du ha skyhög fettförbränning och samtidigt öka i vikt. "Fettförbränning" är alltså bara ett begrepp som beskriver hur mycket kroppen för tillfället förlitar sig fett för energiomsättningen. Det som avgör om du går upp eller ner i vikt är INTE om din kropp främst använder fett utan om ditt energiintag över tid är högre eller lägre än energiutgifterna. Alla som påstår något annat måste isåfall svara på var under/överskottet av energi tar vägen eller kommer ifrån. Om ett livsmedel påverkar vikten så är det antingen genom att bidra med mättnad med effekten att du äter mindre av annat, att det påverkar upptaget av fett, kolhydrater eller protein eller genom att livsmedlet påverkar kroppens energiomsättning. Faktum är att vissa livsmedel har förmågan att öka mängden kalorier kroppen förbrukar vilket innebär att du i praktiken gör av med en del av kalorierna som maten bidrog med (detta innebär INTE dessa livsmedel ger "negativa" kalorier utan bara att de bidrar med färre nettokalorier än "på pappret").

För viktnedgång är principen att all träning är bra träning. Lågintensiv träning har fördelen att du kan göra ganska mycket av den utan att bli helt slutkörd och gör att du kommer upp i större energiomsättning lättare om du inte är så vältränad. Å andra sidan innebär högintensiv träning att du gör av med mer energi per tidsenhet vilket gör den mer tidseffektiv. Du höjer dessutom din maximala syreupptagningsförmåga vilket gör det lättare att träna med lite högre intensitet även under dina "lättare" pass. Sedan måste man också förstås ta hänsyn till att träning gör dig hungrigare vilket gör att många blir förvånade när vikten inte förändras så mycket trots mycket och hård träning.

Är då andelen fettförbränning eller kolhydratförbränning under träningen ointressant? Svaret är definitivt NEJ! För viktnedgången spelar det inte någon roll men för dina träningsresultat, alltså hur snabbt du utvecklas i din sport eller träningstyp kan det göra stor skillnad. Typen av träning har förstås också en avgörande roll på andra effekter på kroppen, exempelvis om du bygger upp muskelmassan eller om det är andra effekter du får av träningen.

tisdag 10 juni 2014

Till alla föräldrar i sommar!

Det är dags att sparka liv i min blogg igen och fortsätta resan med träning, kost och vetenskapligt kul-att-veta. I sommar kommer jag ägna stor del av min lediga tid åt tre saker, familjen, flytta till hus och att träna järnet för att vara i form till Ironman i augusti. Träningsmässigt ligger jag bättre och bättre till i cyklingen där jag börjar få bra uthållighet och jämn fart, simningen har jag lämnat åt sidan lite men där vet jag å andra sidan exakt vad jag behöver göra för att vara i bra tävlingsform. Kvarstår gör då löpningen som är  min stora utmaning och som jag kommer lägga tonvikten vid fram till i augusti. Mer om min fortsatta träningsresa och upplägg i senare inlägg.




I detta inlägg vill jag med anledning av något jag såg senast i helgen komma med en uppmaning till alla er föräldrar, mor/farföräldrar och andra som går och badar med småbarn i sommar. Under nästan hela min aktiva karriär som simmare, simskolelärare och simtränare har jag sett med förvåning på hur många beter sig med sina barn i simhallar och på badstränder. Man går för att bada med sitt barn men badar inte MED sitt barn. Allt som oftast ser det istället ut så här "Barn av olika ålder, storlek och vattenvana i vattnet iförda färgglada uppblåsta bollar på armarna - Vuxna sällskap som sitter på bassängkant eller strand hållandes en kaffekopp och eventuellt tittar på barnen då och då". Man tar dessa "armpuffar" och andra flythjälpmedel som en barnvakt och säkerhetslina på barn som ofta helt saknar förmåga att hålla sig flytande för egen maskin. Mina fingrar räcker inte till för att räkna upp antalet tillfällen bara de senaste åren där jag bevittnat och fått rycka in och dra upp en unge ur vattnet för att en armpuff glidit av eller ungen helt sonika flutit iväg långt bortom föräldrars uppsikt.

Efter att ha dragit upp den hostande ungen frågar jag denne om det var kul att dyka och att man minsann inte får dricka upp hela sjön, för att försöka byta känslan av chock mot att något spännande och kul just hände. Då kommer ofelbart barnets chockade, upprörda strand-bihang och parallellt försöker trösta och skälla ut barnet med ord som "Du kunde ha drunknat, jag har ju sagt att du inte får gå så långt ut, du vet ju att du inte kan simma, det där är jättefarligt, jag blev jätterädd".... Fundera en stund över vilka signaler du skickar till barnet kring vilket förhållningssätt man ska ha till vatten... Sänder du inte lite dubbla budskap när du å ena sidan släpper iväg ungen som inte kan simma själv ut i vattnet och å andra sidan blir upprörd när sådant som händer när barn leker i vatten mycket riktigt händer?

Bannlys armpuffarna!

Vill du att ditt barn ska få ett naturligt, säkert förhållande till vatten och lära sig hantera detta främmande element? Ett första tips är då att lära dem att hantera vattnet. Eller låt mig rätta mig själv, du behöver inte lära dem någonting. Det enda du som vuxen behöver göra är att ge ditt barn tid att utforska vattnet på sina egna villkor MED DIG på armlängds avstånd. Sätt för allt i världen inte på dem armpuffar och andra flythälpmedel så fort de ska ner i vattnet. Visst kan man använda flytredskap att leka med eller till och med för att lära sig rörelser i vattnet men låt barnen helst vara så mycket tid i vattnet som möjligt där de bara har sin egen kropp att förlita sig på. Armpuffarna och flythjälpmedlen gör minst fyra saker som motverkar utvecklingen av ett naturligt förhållande till vatten.
1. Skapar en falsk trygghet både för barnet och dess vuxna vilket kan sätta barnet i farliga situationer.

2. Skapar en känsla av beroende. Barnet som alltid har flythjälpmedel och inte testar sin egen kropp i vattnet får ofta svårt att våga prova att simma utan dem.
3. Begränsar barnets rörelsemönster och möjligheten att upptäcka och leka i vattnet på ett naturligt sätt.
4. Gör att barnet lär in kroppsposition och rörelser i vattnet som gör att de sedan måste lära om för att kunna ta sig fram och hantera vattnet för egen maskin.

Viggo två år leker på Gustavsbergsbadet

Ge barnen frihet i vattnet!

Låt barnen istället i sin egen takt prova hur deras egen kropp fungerar i vattnet och BEGRÄNSA INTE vad de får prova i vattnet. Vill ungen doppa huvet, låt dem, vill de kasta sig handlöst ut på djupare vatten än de bottnar, låt dem. Tricket är att se till att du finns på armlängds avstånd och kan ta emot och hjälpa dem precis när de nått gränsen för vad de fixar  (men försök aldrig att pusha dem att göra något, min egen erfarenhet säger att det ofelbart gör  att de går bakåt utvecklingen i vattnet). Du kan själv visa och låta barnet försöka härma (även om de oftast ändå hittar sitt eget sätt). Folk frågade mig redan förra sommaren hur jag hade lärt Viggo att simma när han två och ett halvt år gammal för egen maskin tog sig mer än 25 meter mellan bryggorna i vår lokala badsjö. På den frågan vill jag alltid svara "på samma sätt som jag lärde honom att gå".

Överför inte din egen rädsla!

När barn utforskar vatten och testar nya saker kommer de att hamna i ovana situationer - de kommer trilla och hamna under vattenytan, de kommer få näsan och svalget fullt med vattet, spotta, fräsa, rapa och småkräkas lite. Det här kommer hända, detta är svårt att komma runt och en naturlig del i att upptäcka vattnet. Det du som förälder kan göra är att på förhand bestämma dig hur du vill reagera när barnet testar något nytt som kanske upplevs obehagligt. Det du kan vara säker på är att så länge du finns i barnets direkta närhet och mjukt hjälper barnet upp på fötter igen om du ser att hon/han tappat kontrollen så kommer inget värre än en kallsup att inträffa. Beroende på hur bekväm du själv är i vattnet kan det här vara lite olika jobbigt för dig men om du vill hjälpa ditt barn att utvecklas i vattnet är en ide att hantera varje situation som att något kul och spännande hände. Om barnet får en kallsup, hostar och sedan börjar gråta är risken stor att du hjälper till att bekräfta för barnet att det faktiskt var läskigt om du tar upp barnet, kramar om det och med ömkande ton frågar om det gick bra. En bättre strategi är i nio fall av tio att på en gång barnet kommer upp ur vattnet, innan hon ens bestämt sig för om det var obehagligt utbrista "wow, kunde du dyka? vad duktig du är! Men hördu man får faktiskt inte dricka upp hela sjön, då finns det ju inget kvar att bada i"

Rätta inte barnen

Det finns en utbredd bild av vad det innebär "att simma". I många människors ögon är det synonymt med att simma bröstsim såsom den gamla skolans simskola lärde ut det. Jag frågar då VARFÖR DÅ? Att hantera vatten handlar i första hand om att utvidga barnets rörelsereportoar, att de utvecklar förmågan att säkert hantera ett främmande (potentiellt farligt) element och som jag ser det stärka barnets självbild och förtroende kring den egna förmågan. Dessutom kan man ha väldigt kul i vattnet. Vad innebär det definitionsmässigt "att simma"?* I min värld är  det synonymt med "att flytande ta sig fram i vattnet" eller som en 94-årig man sade till mig när han såg Viggo simma "kan han hålla sig flytande i 10 minuter så är han simkunnig". Att få höra att man gör på fel sätt eller att bentagen ska se ut si eller så är motsatsen till kul, gör inte att barnets förmåga utvecklas snabbare utan snarare tvärt om. De "simsätt" som vi normalt pratar om är bara en överenskommen praxis och i tävlingssimning ett regelsystem. Att försöka få ett litet barn att passa in sitt rörelsemönster i en färdig mall skadar nog mer än det hjälper. Om barnet istället får testa helt förutsättningslöst och successivt prova vad som funkar och inte kommer den till slut ha skaffat sig ett effektivt sätt att ta sig fram i vattnet. Vill man sedan när barnet är motoriskt redo lära dem fler rörelser och simsätt är det väl inget fel med det men vänta med att "lära dem simma"och låt dem först lära sig själva att simma eller som jag brukar säga "lära sig vatten"


*Den nordiska definitionen av simkunnighet lyder "Simkunnig anses den vara som kan falla i vattnet, få huvudet under ytan och efter att åter ha tagit sig upp till ytan, kan simma 200 meter på djupt vatten varav 50 meter i ryggläge" - Definitionen säger ingenting om simsätt eller korrekt rörelsemönster.