måndag 20 oktober 2014

Så undviker du AGE - Giftet i processad mat

Så undviker du AGE - Giftet i processad mat

De flesta känner till att det finns ett antal problem med delar av vår moderna kost. För att sammanfatta problematiken skulle man kunna använda ett ord - ”processning”. Allt som vi kan sätta stämpeln ”skräpmat” på är hårt processat. Förutom de uppenbara sakerna som chips, pommes frites, slafsiga hamburgare och sockerrika livsmedel sträcker sig problemen längre och berör också många livsmedel som ofta omnämns som hälsosamma. Här ryms såväl fullkornsbröd som proteinpulver, skummjölkspulver och andra processade livsmedel.



Mer än bara socker och dåliga fetter
Den gångna veckan har socker debatterats hårt och till sockrets försvar steg livsmedelsföretagen fram och sade att sockret fått klä skott för alla problem med vår kost och att problemen är fler än bara socker. Och visst har man en poäng med att socker inte är ensamt ansvarigt. Man skulle snarare kunna säga att vår sockerkonsumtion är en viktig del i ett konsumtionsmönster som är skadligt. Men problemen går faktiskt bortom både socker, salt och fel fettyper. Processningen av maten leder i många fall till uppkomsten av ämnen i maten som på vissa sätt är värre än både socker och transfetter.

AGE – giftet som ger sjukdomar?
När mat innehållande protein och kolhydrater utsätts för luftens syre och upphettning bildas ämnen som kallas Advanced Glycation Endproducts eller AGE. AGE är alltså ämnen som uppstått när sockermolekyler reagerar med proteiner och bildar klibbiga ämnen vilka har stark negativ påverkan på vår hälsa. Man vet att höga nivåer av dessa ämnen i blodet är tätt kopplat till bland annat inflammationer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, Alzheimers och njursvikt. Ett problem är att vi inte bara får i oss dessa ämnen från maten utan de kan också bildas i kroppen vilket händer vid exempelvis diabetes där måttet på långtidssocker – HbA1c faktiskt just är ett typ av AGE-ämne. Så för att ta reda på hur maten påverkar mängden AGE i blodet får man titta på olika grupper av människor som antingen äter ett livsmedel med mycket AGE eller något annat som inte innehåller så mycket. I studier där man gjort detta har man sett att om man ger försökspersoner en kost med lite AGEer i sjunker mängden i kroppen jämfört med om de fått en kost med mycket AGE i (1-5). Mängden AGE i maten verkar vara en viktig del i den totala mängden av dessa ämnen i blodet. Man har också visat att AGE i maten interagerar med AGE bildat i kroppen och aktiverar system som har med inflammation, oxidativ stress och försämrad blodkärlshälsa att göra (6-10). Hos råttor som man ger mat med höga nivåer av AGE ser man att ju mer AGE råttorna får i sig via kosten, desto större blir risken för njurskador. När mängden AGE i kosten minskas i studier på möss får de också bättre insulinkänslighet och lägre nivåer av markörer för njurskador (11-15). Forskningen på detta område har kommit en bit men vissa frågor kvarstår att utreda. Men eftersom både djurmodeller och studier på människor pekar åt samma håll är jag av uppfattningen att man bör undvika att äta alltför mycket av livsmedel med mycket AGEer i. Studier hos människor har också visat att AGE i maten kan kopplas till sjukligt åldrande och att en mindre mängd AGE i maten minskar risken för åldersrelaterade sjukdomar (16)

Livsmedel med mycket AGE
Typexemplet på ett livsmedel med mycket AGE är bröd. När vete som innehåller både kolhydrater och protein hettas upp i ugnen uppstår något som kallas Maillardreaktioner. Det är dessa reaktioner som gör brödet brunfärgad när det gräddas och de Maillardprodukter som bildas är en lång rad av olika AGEer. Här skiljer sig till exempel bröd och pasta åt. Trots att båda två är processade produkter på vetemjöl ”slipper” pastan upphettningen som brödet genomgår och innehåller därför mindre av dessa skadliga ämnen.

En annan process som leder till bildningen av stora mängder AGE är skapandet av olika torrmjölksprodukter som skummjölk och vasslepulver. Skummjölkspulver bildas genom att avfettad mjölk sprayas ut mot insidan på en upphettad trattliknande metallcistern. Det torra pulvret skrapas sedan av och samlas längst ner. Skummjölkspulver används ju i en lång rad produkter från modersmjölksersättning och välling till bakverk, glass och olika halv-  och helfabrikat. En studie på spädbarn som fick antingen bröstmjölk, vanlig bröstmjölksersättning eller en bröstmjölksersättning med lägre nivåer av AGE-ämnet CML (N(ε)-(carboxymethyl)lysine) visade att nivåerna av AGE i blodet var betydligt lägre hos de barn som fick bröstmjölk än de som fötts upp på ersättning. De minskade dock i gruppen som fick ersättning med medvetet sänkta nivåer av AGE. Dock hade båda grupperna spädbarn som fötts upp på ersättning försämrad insulinkänslighet när de var 3-6 månader gamla men eftersom det inte skiljde mellan de olika ersättningarna var troligen inte AGE boven utan något annat i ersättningen (eller som saknades) (17). I fallet mjölkprodukter generellt är nivåerna av AGE lägst i ren opastöriserad mjölk, lite högre i vanlig mjölk, ganska mycket högre i ost, kvarg och liknande produkter och som absolut högst i mjölkpulver. Detta gör att man också kan ifrågasätta hur nyttigt det är med proteinpulver (eller gymvälling som jag brukar säga) och alla de fitnessmänniskor vars diet verkar består av kvarg, kvarg, proteinpulver och kvarg.

Hur AGE i maten som barn eller unga vuxna påverkar oss när vi sedan blir äldre vet man idag väldigt lite om. Eftersom det rör sig om flera tusen olika ämnen blir det komplext och man kan inte heller utesluta att det finns AGE-ämnen som kan ha positiva hälsoeffekter. Så långt vi kommit idag vet man dock en hel del om dess negativa effekter och ska man ge en generell rekommendation utifrån vad vi vet idag så är det att vi alla borde minska intaget av AGE-rika livsmedel.

Vissa forskare går så långt som att prata om ett paradigmskifte i hur vi ser på maten och dess kopplingar till hälsa och sjukdom. I diabetesforskning har man sett att intaget av AGE i maten står i direkt relation till utvecklingen av diabetes och inflammation och att minskat intag förbättrar båda tillstånden (18). Är det då ett samband med domedagsprofetisk retorik, nej så är det förstås inte. En viss mängd av dessa ämnen har vi troligen alltid fått i oss men skillnaden är att vi med modern kost och industriprocessning får i oss betydligt mer. Därför behöver man inte gå på jakt efter vartenda spår av processning eller brunfärgning utan försök istället att öka intaget av sådant som är renare och tillagat på ett mildare sätt.

För den som vill nörda ner sig mer kan jag rekommendera den här översiktsstudien där man går igenom mekanismerna bakom AGEs effekter på hälsan. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21610689



Så här gör du
Eftersom bildningen av AGE är synonymt med processning och upphettning av protein tillsammans med kolhydrater, framför allt genom direktkontakt med eller genom strålningsvärme från en stark värmekälla är enklaste sättet att minska intaget av AGE att också minska intaget av industriprocessad mat och att också välja snälla tillagningsmetoder hemma. Det är ur hälsohänseende till exempel ingen höjdare att slänga på en köttbit med sockerbaserad glaze på grillen. I så fall är det bättre att först grilla köttbiten och sedan ha på glazen. Det bästa är förstås att laga till maten genom kokning eller på låg temperatur i ugnen och att också äta stora mängder färska eller kokta grönsaker, bär och frukt vilka är helt fria från AGE och dessutom kan motverka en del av effekterna av skadliga ämnen i resten av maten. Du får då dessutom på kuppen mat som mättar, ger massor av näring och smakar himmelskt. Vill du ha inspiration, kolla gärna in mitt och Veronicas instagramkonto @theflogg (The Foodlog).



Referenser

1. Uribarri, J.; Cai, W.; Sandu, O.; Peppa, M.; Goldberg, T.; Vlassara, H. Diet-derived advanced
glycation end products are major contributors to the body’s AGE pool and induce inflammation
in healthy subjects. Ann. N. Y. Acad. Sci. 2005, 1043, 461-466.

2.  He, C.; Sabol, J.; Mitsuhashi, T.; Vlassara, H. Dietary glycotoxins: Inhibition of reactive
products by aminoguanidine facilitates renal clearance and reduces tissue sequestration. Diabetes
1999, 48, 1308-1315.

3.  Sebekova, K.; Krajcoviova-Kudlackova, M.; Schinzel, R.; Faist, V.; Klvanova, J.; Heidland, A.
Plasma levels of advanced glycation end products in healthy, long-term vegetarians and subjects
on a western mixed diet. Eur. J. Nutr. 2001, 40, 275-281.

4.  Uribarri, J.; Peppa, M.; Cai, W.; Goldberg, T.; Lu, M.; Baliga, S.; Vassalotti, J.A.; Vlassara, H.
Dietary glycotoxins correlate with circulating advanced glycation end product levels in renal
failure patients. Am. J. Kidney Dis. 2003, 42, 532-538.

5.  Vlassara, H.; Cai, W.; Crandall, J.; Goldberg, T.; Oberstein, R.; Dardaine, V.; Peppa, M.;
Rayfield, E.J. Inflammatory mediators are induced by dietary glycotoxins, a major risk factor for
diabetic angiopathy. Proc. Natl. Acad. Sci. USA 2002, 99, 15596-15601.

6. Bierhaus, A.; Humpert, P.M.; Morcos, M.; Wendt, T.; Chavakis, T.; Arnold, B.; Stern, D.M.;
Nawroth, P.P. Understanding RAGE, the receptor for advanced glycation end products. J. Mol.
Med. 2005, 83, 876-886.

7. Somoza, V.; Lindenmeier, M.; Hofmann, T.; Frank, O.; Erbersdobler, H.F.; Baynes, J.W.;
Thorpe, S.R.; Heidland, A.; Zill, H.; Bek, S.; Huber, J.; Weigle, T.; Scheidler, S.; Busch, A.E.;
Sebekova, K. Dietary bread crust advanced glycation end products bind to the receptor for AGEs
in HEK-293 kidney cells but are rapidly excreted after oral administration to healthy and
subtotally nephrectomized rats. Ann. N. Y. Acad. Sci. 2005, 1043, 492-500.

8. Zill, H.; Bek, S.; Hofmann, T.; Huber, J.; Frank, O.; Lindenmeier, M.; Weigle, B.;
Erbersdobler, H.F.; Scheidler, S.; Busch, A.E.; Faist, V. RAGE-mediated MAPK activation by
food-derived AGE and non-AGE products. Biochem. Biophys. Res. Commun. 2003, 300, 311-315.

9. Cai, W.; Gao, Q.D.; Zhu, L.; Peppa, M.; He, C.; Vlassara, H. Oxidative stress-inducing carbonyl
compounds from common foods: Novel mediators of cellular dysfunction. Mol. Med. 2002, 8,
337-346.

10. Cai, W.; He, J.C.; Zhu, L.; Peppa, M.; Lu, C.; Uribarri, J.; Vlassara, H. High levels of dietary
advanced glycation end products transform low-density lipoprotein into a potent redox-sensitive
mitogen-activated protein kinase stimulant in diabetic patients. Circulation 2004, 110, 285-291.

11. Hofmann, S.M.; Dong, H.J.; Li, Z.; Cai, W.; Altomonte, J.; Thung, S.N.; Zeng, F.; Fisher, E.A.;
Vlassara, H. Improved insulin sensitivity is associated with restricted intake of dietary
glycoxidation products in the db/db mouse. Diabetes 2002, 51, 2082-2089.

12. Zheng, F.; He, C.; Cai, W.; Hattori, M.; Steffes, M.; Vlassara, H. Prevention of diabetic
nephropathy in mice by a diet low in glycoxidation products. Diabetes Metab. Res. Rev. 2002,
18, 224-237.Nutrients 2010, 2 1264

13. Peppa, M.; He, C.; Hattori, M.; McEvoy, R.; Zheng, F.; Vlassara, H. Fetal or neonatal
low-glycotoxin environment prevents autoimmune diabetes in NOD mice. Diabetes 2003, 52,
1441-1448.

14. Sebekova, K.; Hofmann, T.; Boor, P.; Sebekova, K., Jr.; Ulicna, O.; Erbersdobler, H.F.;
Baynes, J.W.; Thorpe, S.R.; Heidland, A.; Somoza, V. Renal effects of oral maillard reaction
product load in the form of bread crusts in healthy and subtotally nephrectomized rats. Ann. N. Y.
Acad. Sci. 2005, 1043, 482-491.

15. Diamanti-Kandarakis, E.; Piperi, C.; Korkolopoulou, P.; Kandaraki, E.; Levidou, G.; Papalois, A.;
Patsouris, E.; Papavassiliou, A.G. Accumulation of dietary glycotoxins in the reproductive
system of normal female rats. J. Mol. Med. 2007, 85, 1413-1420.

16.
Prasad C1, Imrhan V1, Marotta F2, Juma S1, Vijayagopal P1.
Lifestyle and Advanced Glycation End Products (AGEs) Burden: Its Relevance to Healthy Aging.
Aging Dis. 2014 Jun 1;5(3):212-7.

17. Klenovics KS1Boor PSomoza VCelec PFogliano VSebeková K.
Advanced glycation end products in infant formulas do not contribute to insulin resistance associated with their consumption.
PLoS One. 2013;8(1)

18. Vlassara HStriker GE.
AGE restriction in diabetes mellitus: a paradigm shift.
 Nat Rev Endocrinol. 2011 May 24;7(9):526-39.




onsdag 15 oktober 2014

Förvrängning av fakta kring socker - Svar på debattartikel av ElisabetRytter och Livsmedelsföretagen



När livsmedelsindustrins vinstintressen står i vägen för hälsan

De senaste åren har medvetenheten kring mat och hälsa blivit mycket större och det går inte en dag utan att man ser artiklar eller hör debatter om hur man ska äta. Många får känslan att vi utsätts för en pågående hälsohets och att man snart inte kan äta något för att allt verkar vara farligt. Ibland handlar debatten om detaljer som på det stora hela är ganska ointressanta, som om man ska äta mest fett eller istället mer kolhydrater och många känner sig förvirrade kring vad man ska äta och det gäller även vad man ska ge barnen. Många är också oroliga över tillsatser i maten. Samtidigt äter vi mer onyttigheter än någonsin och intaget av snabbmat, friterad mat, läsk och andra sockerrika livsmedel är större än någonsin tidigare. Den ganska polariserade debatten missar ofta helt den gigantiska elefanten i mitten av rummet, sockret – läsken, godiset, bullarna, kakorna och saften.

Den 13 oktober skrev Elisabet Rytter, nutritionsansvarig på intresseorganisationen Livsmedelsföretagen, en debattartikel (läs den här) där hon menar att farorna med socker är grovt överdrivna och att risken för karies är den enda riktiga risken. Rytter säger också att vi inte har någon anledning att minska sockerkonsumtionen i Sverige eftersom vi enligt henne redan nu har ett intag som ligger i nivå med de rekommenderade 10 procenten av det dagliga energiintaget. Hur Rytter kommer fram till det kan man fråga sig. Tittar vi i jordbruksverkets återkommande rapport om svenskars matkonsumtion (den hittar du här) ser vi att sockerkonsumtionen varierat mellan åren 1980 och 2010 mellan 37 och 50 kg per person och år med en peak mot slutet på 90-talet.

Tar vi ett genomsnittsvärde för hela tidsperioden ligger sockerkonsumtionen på runt 45 kg per person och år. 45 kg motsvarar ett intag på 123,8 gram socker per person och dag vilket ger drygt 500 kcal från socker. Om det skulle motsvara 10% av det dagliga energiintaget måste genomsnittssvensken ha ett energiintag på 5000 kcal vilket man inte har. Energiintaget är på tok för stort och har ökat sedan 60-talet i takt med att vi dessutom blivit mindre fysiskt aktiva. Genomsnittssvensken har idag ett dagligt energiintag på drygt 3200 kcal. 123 gram eller 500 kcal socker motsvarar då nära 16 procent av ett alldeles för högt energiintag. Att utgå från intaget av energi är också egentligen lite snett. Vi borde ju rimligen utgå ifrån energibehovet? En 40-årig man på 180 cm som väger 80 kg och har en medelhög aktivitetsnivå (met 1,4) har ett dagligt energibehov på ca 2500 kcal. Utgår vi från denna hyfsat genomsnittliga man innebär det att dagens sockerkonsumtion motsvarar drygt 20% av den energimängd han borde få i sig.



Något som jordbruksverkets statistik också visar är att direktkonsumtionen av socker (bitsocker och liknande) minskat från ca 30 kg per person och år 1960 till runt 7 kg 2010. Istället har konsumtionen av socker i förädlade livsmedel ökat från drygt 15 kg per person och år 1960 till runt 35 kg per person och år 2010. Man kan alltså inte rakt av jämföra sockerkonsumtionen 30-40 år tillbaka med hur vi äter socker idag. Konsumtionen av läsk har ökat med nära 300 procent mellan 1980 och 2012 och godiskonsumtionen har ökat med 76 procent till 17 kg per person och år 2012. Att med de siffrorna bakom sig påstå att svenskens konsumtionsmönster av socker inte förändrats är att medvetet blunda för verkligheten. Det finns också problem med jordbruksverkets definition av "socker" vilket innebär att konsumtionen med allra största sannolikhet är betydligt större idag än vad den framstår att vara.
I världen i stort går vi mot en allt högre sockerkonsumtion. Tittar vi i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademins tidskrift (finns att läsa här) ser vi på sidan 10 att sockerkonsumtionen i världen verkar ha ökat med runt 22 procent mellan 1996 och 2006 från drygt 120 miljoner ton 1996 till nära 150 miljoner ton 2006. Man säger också där att "Under många år har konsumtionen varit lägre än produktionen. Under de senaste åren har dock detta förändrats. Konsumtionen har överstigit produktionen och lagren har minskat". Detta trots att även produktionen ökat i nästan samma takt.
I Sverige var både produktion och konsumtion av socker 2005 på knappt 0,5 miljoner ton. De senaste åren har produktionen dock ökat.



Vitsockervärdet är bristfälligt!
Nästan alla hänvisningar till hur sockerkonsumtionen förändrats (eller inte förändrats) under de senaste decennierna görs alltså till Jordbruksverkets statistik. Enligt Jordbruksverket äter svenskar idag mindre direkt socker än vad de gjorde 1960. Om man räknar med den indirekta sockerkonsumtionen av konfektyrer och läsk, som däremot har ökat, så går det på ett ut (SJV 2012).

Vad många dock inte vet  är att statistiken endast mäter ett så kallat ”vitsockervärde”, det vill säga den sålda mängden sackaros som framställts från sockerrör eller sockerbetor, men däremot inte andra sockerarter som t.ex. utvinns ur majs. (kan stå på innehållsförteckningen som "glukossirap", "fruktosssirap" mfl)

Jordbruksverket mäter alltså inte konsumtionen av andra sockerarter än sackaros, trots att till exempel sirap av glukos eller fruktos blir allt vanligare i våra livsmedel och möjligen är på väg att konkurrera ut sackaros som huvudsötningsmedel i t.ex. godis och glass. Ändå säger våra myndigheter att den sammantagna sockerkonsumtionen är oförändrad. I vetenskapliga sammanhang kallas detta för bristande validitet. Man mäter alltså inte det man tror sig mäta!

Problemet med genomsnittet
De 45 kg socker jordbruksverkets mätningar pekar mot är (med de fel och osäkerheter som finns i mätningarna) dessutom ett genomsnitt av svenskens sockerintag. Som regel följer alla statistiska samband en normalfördelningskurva vilket innebär att ungefär hälften av befolkningen har ett intag som ligger på eller under genomsnittsvärdet. I den delen av befolkningen har vi också en snabbt växande grupp människor som medvetet minskar eller helt undviker socker. Detta innebär dock också att vi har en andra halva av befolkningen som äter på eller över genomsnittet och många individer som äter och dricker i sig enorma sockermängder, exakt hur mycket och hur många de är kan vi bara spekulera i.

Historielöst och nutidsförnekande

Ska vi titta på sockerkonsumtionen och dess relevans ur ett historiskt perspektiv kan vi inte heller bara titta på hur den förändrats de senaste 30-50 åren. Tittar vi bara ett par hundra år tillbaka i tiden så var sockerkonsumtionen betydligt lägre. Under 1800-talet började socker bli billigare att köpa men 1850 fick genomsnittssvensken fortfarande bara i sig 500 gram per person och år eller drygt 1 gram per dag. Tittar vi ännu längre tillbaka var den med all sannolikhet nära nog noll. Enda sättet för en stenåldersmänniska att få i sig socker var om man hade den osedvanliga turen att lyckas hitta honung och då först efter att ha slagits med bin en bra stund... Det gör att dagens 123 gram socker per person och dag framstår som groteskt mycket. Men även om vi nöjer oss med att titta på 1900-talshistoria och väljer att bortse från bristerna i bedömningarna av sockerintaget kan man fråga sig om det är  rimligt att vi ska ha samma rekommendationer för sockerintag 2014 som vi hade 1960. På 60-talet var genomsnittssvensken en med dagens mått mätt smal och fysiskt väldigt aktiv människa. Kosten var på det stora hela bättre och konsumtionen av högraffinerad mat, halvfabrikat, snabbmat och annan skit var betydligt lägre. Om sockerbitar i kaffet var den smala 60-talsmänniskans last kanske det inte gjorde så mycket. De negativa effekterna av socker blir som absolut värst hos inaktiva överviktiga människor och med tanke på att varannan svensk man och var tredje svensk kvinna är överviktig eller fet kanske det är dags att anpassa de allmänna råden efter verkligheten istället för hur den var på 60-talet.

Men är socker då verkligen så farligt?

Frågar vi Elisabet Rytter och Livsmedelsproducenterna är karies i princip den enda risken med stor sockerkonsumtion. Frågan är dock om en intresseorganisation som har till uppgift att stödja de som bland annat producerar sockerrika livsmedel är rätt personer att lyssna på.  Tittar vi på den befintliga forskningen visar den med överväldigande samförstånd att socker och andra högraffinerade kolhydratkällor med högt glykemiskt index är en stor oberoende riskfaktor för en lång rad allvarliga sjukdomstillstånd (se referenser längst ner) från övervikt, diabetes och hjärt-och kärlsjukdomar till de flesta cancerformer och till och med fettlever vilket är något som de allra flesta annars förknippar med alkoholism. Detta är något som Elisabet Rytter hävdar är nonsens och att det krävs oerhörda mängder fruktos från vitt socker för att åstadkomma fettlever. Den icke vinstdrivande organisationen The American Association for the Study of Liver diseases skriver i en vetenskaplig artikel publicerad 2013 (läs den här) att man i dagsläget inte med säkerhet kan säga om fruktos ensamt kan orsaka fettlever (non alcoholic fatty liver disease - den i särklass vanligaste leversjukdomen) eller om det bara bidrar men att det vetenskapliga underlaget är övertygande för en rekommendation att intaget av fruktos från tillsatt socker bör minimeras. En ny studie från 2013 visar att hos överviktiga personer med begynnande fettlever orsakar tillskott av extra fruktos en markant ökning av fettinlagringen i levern (läs studien här). Att påstå att konsumtion av socker och andra högraffinerade kolhydratkällor inte är sammankopplat med hälsorisker är att helt blunda för de 20 senaste årens forskning på området. Visst kan man säga att sockret inte ensamt är ansvarigt men det är helt klart en stark bidragare och det är ju inte så att vi har så många andra effektiva redskap i kampen mot folksjukdomarna att vi inte behöver ytterligare sätt att motverka dem.

Vad borde rekommendationen vara?
Enligt Livsmedelsföretagen är det inte försvarligt med en rekommendation kring sockerintag lägre än 10 procent. För mig är resonemanget helt orimligt. Socker har för folkhälsan inget näringsmässigt värde. Visa mig gärna en studie som pekar på att ökad konsumtion av socker på något sätt påverkar hälsan positivt, jag har nämligen aldrig sett någon. Däremot är listan med studier som visar på negativa konsekvenser av sockerkonsumtion i det närmaste oändligt lång. Folk får förstås äta vad de vill, en rekommendation är ju inte det samma som ett förbud. Skulle jag vilja ha ett sockerförbud? Självklart inte! Jag njuter själv återkommande av de droglika effekterna av sockerkonsumtion med frisättning av dopamin, kroppsegna opiater, endorfiner och serotonin i skön mix med smaksensationerna av kakao och fett, fullt medveten om att jag inte kan äta hur mycket som helst utan att min hälsa blir lidande. Det vill jag kunna fortsätta att göra men om någon frågar mig om en rekommendation kring raffinerat socker för hälsa måste mitt svar luta sig på vetenskapen och då är det enda rimliga rådet att intaget ska vara så lågt som möjligt. Elisabet Rytter viftar lättsamt bort sockrets farlighet med att det "bara" leder till karies. Fråga gärna din tandläkare nästa gång du är där vad karies innebär för en person med hjärt- och kärlsjukdom. Jag gjorde just det och fick till svar att man rutinmässigt ger patienter med ökad hjärt-och kärlrisk antibiotika innan man borrar i deras kariesinfekterade tänder på grund av att de gifter som kariesbakterierna utsöndrar kraftigt ökar risken för hjärtinfarkt och stroke. Nya studier visar också att redan intag av socker motsvarande ett par procent av energiintaget ökar risken för kariesinfektion. Elisabet Rytter avslutar också med att i en bisats på slutet nämna att socker kan bidra till övervikt och diabetes... som att det var små folkhälsoproblem.

Money talks
Som livsmedelsproducent är sockret bokstavligen en guldgruva. Om jag kunde sälja något som hade EU-finansierat stöd till produktionen och därmed produceras i större mängder än vad marknaden konsumerar och knappt kostar något för mig som producent att köpa. Jag kan sedan sälja eftertraktade produkter producerade på denna snorbilliga råvara till flera hundra procents vinst. Det låter som en ganska vattentät affärsidé. Som Kungliga Skogs- och Lantbruksakademins tidskrift visade nådde konsumtion och produktion av socker i Sverige 2006 den ekonomiskt magiska nivån där tillgången precis matchar efterfrågan. Ur ett ekonomiskt hänseende kan det för livsmedelsföretagen förstås inte bli bättre. Men som intresseorganisation för livsmedelsproducenterna har man ett moraliskt ansvar. De budskap man sänder ut och vad som finns längst fram i butikerna påverkar folkhälsan. Hade grönsaker som broccoli och spenat haft samma lönsamhet hade vi förstås läst artiklar från Livsmedelsföretagen och Elisabet Rytter som talade om vikten att äta mer grönt men jag kan av någon anledning inte minnas att jag sett någon sådan artikel... Vill man som konsument få dem att ändra taktik är den egna plånboken det mäktigaste verktyg man har,

Kan man äta socker och vara hälsosam?
Svaret på den frågan är nästan utan tvekan ja. Det finns ett gammalt uttryck som säger ”allt är ett gift, det är bara en fråga om dosen” och vad gäller socker är det resonemanget väldigt användbart. Små mängder socker, kanske en gång i veckan, särskilt om det intas efter en stor måltid, kommer med all säkerhet inte att påverka hälsan alls. Men så fort det blir vardag med socker, när det alltid finns läsk i kylen, kakor i skåpet, det dricks läsk till måltiderna och det är fika med bullar var och varannan dag ökar riskerna speciellt för barnen. Man vänjer sig vid att socker är något man får i sig varje dag och lägger grunden till ohälsosamma beteenden som större barn och vuxen.

Återinför lördagsgodiset
När jag var liten hade vi lördagsgodis. Som matglad unge satte jag nog i mig mer socker än vad som är lämpligt men det var ändå ”bara” en gång i veckan. Idag har många kvällsfika på vardagar, onsdagsmys, fredagsmys OCH lördagsgodis. Min äldsta son fyller nu fyra om någon vecka och vi har just infört ”lördagsgott”. Det innebär att han på lördagen får välja en sak han tycker om. Just nu väljer han glass om han får chansen så på lördagen åker vi till affären, han får titta i glassboxen och välja ut en pinnglass som han sedan får efter maten. Den stora fördelen med detta är förutom att mängden socker blir begränsad att det blir lättare att säga nej till honom (och till alla vuxna som ska truga på barnen socker) när det inte är lördag.

Referenser (några exempel på nya studier)

Socker/GI och cancer
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24937507
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24034571
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23752597
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23951047
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17921397

GI och kroniska sjukdomar
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18326601

Socker/GI och hjärt-kärlsjukdom
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24008907
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17601539
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22440121
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23316283

Glykemiskt index och diabetes
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24787496
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24929428

Socker och fettlever
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23657151
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/hep.26299/pdf
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3587472/pdf/WJG-19-1166.pdf
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20842026
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25079479